Nu har jag varit gravid i 222 dagar och jag har 58 dagar kvar (+/- 2 veckor). 14 Januari 2009 tog jag ett test som visade postivt sen tog jag även 3 till för att vara 100 % säker på att det verkligen stämde. Först när jag tog ett clearblue digitalt test förstod man att när det står "Gravid" då är man gravid. Shit det var 7 månader sen jag tog testet. Nu sitter jag här framför datorn och har endast 58 dagar kvar. Det är 11 dagar kvar tills Juli är slut och Augusti börjar. Och när augusti är här då är det inte långt kvar tills det är min månad, min efterlängtade September månad. Jag har längtat så himla länge. 42 dagar kvar tills 1 September är här. Häftigt.
Jag bär på den finaste lille pojken i hela världen. Han är lite av mig och lite av Daniel. Vi har skapat honom tillsammans men ändå är jag nästan säker på att han kommer vara en kopia av sin far. Hoppas bara att något från mig också finns där. Det skulle vara mysigt. Kanske min näsa, eller min hudfärg. Jag är nämlingen jätte brun jämt fast jag har svenska föräldrar. Vi har det i släkten bara. Vi blir jätte bruna. Daniel är en blekis om han inte solar lite. Han kanske får mina melerade ögon eller Daniels blå. Jag hoppas att han blir nöjd med oss som föräldrar och det tror jag också. För jag vet att vi kommer göra allt för att han ska ha det bra, bäst. Det går inte en sekund utan att jag tänker på honom eller hur han mår. Jag börjat drömma om förlossingen mer och mer och är mer och mer redo. Jag vill ha September nu och jag vill ha honom i mina armar. Jag vill ligga i flera timmar och bara titta på honom. Min son. Min bebis. Daniels också.
Till dig i magen Älskade bebis vi längtar efter dig, snart så är det här hos oss istället. Inte vill du ligga kvar i min mage allt för länge? Det är mycket roligare här. Det är så många människor som längtar efter dig och vill se dig. Du får gärna forsätta sparka och böka med mamma varje dag så att jag vet att du har det bra.Jag räknar ner dagarna tills jag får se dig. Min ögonsten. Jag och pappa älskar dig. Det vet du om. Så många pussar du fick av din pappa igår har du nog aldrig fått tidigare. Han längtar också. Han vill lära dig allt han kan, det vet jag och det ser jag. Passa på nu och mys i magen för snart orkar jag inte vänta längre. Jag vill pussa på dina små fossingar och smeka din mage när du har ont. Jag vill vara din mamma för alltid. Du kommer aldrig bli av med mig. Jag älskar dig så enormt mycket min lille kille. Jag tänker på dig alltid och ta inte på dig för lång tid att komma ut. Jag är så dålig på att vänta men ta den tiden du behöver däremot. Du är ju inte riktigt färdig vuxen. Du behöver lägga på dig lite till bara. Mamma älskar dig. Ses snart lillgubben, mamma och pappa väntar på dig. Love you
Hej, jag är också 19 år och gravid och vet verkligen inte hur jag ska gå till väga. Du kanske inte är rätt person att fråga, men vänner och familj ser bara på detta negativt, men för mig finns det inget underbarare. jag har inget jobb, men har en utbildning och även kommit in på högskolan nu till höst, är i andra månaden.. hur har du tänkt göra för att klara av det ?, ang. jobb osv ? skulle behöva lite tips och coaching
Jag var också 19 när jag blev gravid med mitt första barn och det har gått hur bra som helst än om hans pappa och jag separerade. Tre dagar innn min tjugoårsdag fick jag honom, min numera store, lille påg. Han är 13 nu och vi har så mycket roligt tillsammans (även om morsan inte är så högprioriterad alla gånger;) ) Jag är så lycklig att jag fick barn tidigt och även du kommer att fixa det hur bra som helst.
Jag är 20 årig tjej med mål i livet.
Att jag har fått en liten son är verkligen inget som förstör mitt liv
utan mera förgyller det.
Jag anser absolut inte att mitt liv är över bara för att jag har barn, jag anser att mitt liv blir
mer värdefullt.
Jag har mål, jag ska plugga och jag ska bli framgångsrik.
Och att Oliwer ska kunna vara stolt över att ha mig som mamma.