Hej
ush va hemskt det var imorse. Jag ska börja från början....
Jag är ju sjuk och det blev värre imorse/natt .. när jag vaknade på natten så var min mun full av blod och torkat blod och jag vet inte vad det kom ifrån men jag gick och la mig igen efter jag sköljt av munnen och allt sådär. Men när jag vaknar sen vid 10.00 typ så var jag så täppt i näsan och min hals gjorde så ont som att jag hade vatten eller något i halsen för det kändes som jag hade drunknat eller nått och min röst var helt konstig. Jag ringer min mormor som säger ring till vårdcentralen. Jag går till vårdcentralen som har öppenmottagning, jag bor precis bredvid nästan så jag gick dit.
Efter ett tag får jag komma in till läkaren och hon pratat med mig och undersöker mig. Men hon sa att jag var svullen i näsan och det tyder på en vanlig förkyldning så hon sa att jag skulle köpa näsdroppar eller nått sen undersöker hon mitt hjärtljud och hon finner ett litet blåsljud och undrar om jag har astma och det har jag inte vad jag vet ialla fall.
Då säger hon att jag ska gå och andas in något medel genom en tub som ska göra det lättare för mig att andas och så gör jag det och hon säger då att om 15 minuter ska du göra samma sak igen och så ser vi om det blivit bättre.
Men redan efter några minuter börjar hela kroppen darra, mitt hjärta börjar slå jätte snabbt och mina tårar bara rinner och rinner från kinderna jag är skit rädd för jag visste inte vad som händer med mig. Sen kommer läkaren och ser mig sitta i väntrummet och gråta och darra och frågar mig vad som händer och jag förklarar och hon säger det är en vanlig bieffekt på medicinen och att jag ska gå hem och ta det lungt för att sedan komma tillbaka senare och göra nästa dos.
Det var alltså inget farligt men ush vad rädd jag blev :( jag har aldrig varit så där förut och det skrämde mig. Jag berättade ju såklart att jag var gravid i v.23 långt innan så ingen jag gjorde var farligt för Oliwer(Bebisen) men jag blev mer rädd ändå. Men har ni varit med om det någon gång? USH hoppas det inte händer igen.. jag är fortfarnade jätte skakis och mår dåligt. Daniel ringde precis och frågade hur jag mådde och jag blev jätte glad att han ringde från jobbet, han brukar aldrig ha tid men nu ringde han och visade att han bryr sig om mig. Och jag var lite rädd för jag kände inte Oliwer något alls under hela morgonen så jag trodde ju nått dåligt men såfort jag kom hem och la mig på soffan så började han visa mig(mamma) att han visst är i magen och lever rövare. Jag blir så lycklig. Han bökar på och sparkar och trycker allt vad han kan och han är så duktig och jag älskar honom redan så mycket. Han och Daniel är min värld. Jag älskar dig min son om 17 veckor så träffas vi :) 17 veckor måste du hålla ut där inne i mörka magen :) MAMMA ÄLSKAR DIG