När jag låg och höll om Oliwers lilla hand, när jag lät min hand strycka längst hans sjuka panna då tänkte jag "Han kommer aldrig mera bli bebis igen".
Den här korta tiden när han är så här liten är verkligen kort, den springer iväg och jag hinner inte med.

Jag tänker på den tiden när han var alldeles nyfödd, hans hud var fortfarande skrynklig. Han små handflator var inte större än 5 kronor. Han var så liten. Och han kommer aldrig bli sådär liten igen, aldrig mera.

Ibland önskar jag att jag hade en tidsmaskin så jag kunde åka tillbaka i tiden och föda om Oliwer igen.
Jag vill uppleva allt det där igen. Allt förutom förlossningsdepressionen jag fick efter 3 långa dagar på BB, allt vill jag uppleve förutom den jävla skit saken hehe

Oliwer min prins, du bara växer och växer. Det är bra gubben för du ska växa men du får inte växa för fort så att mamma inte hinner med. Du får inte lära dig gå, äta eller tala utan att jag är där. Jag vill inte missa en sekund.
Jag vägrar missa en sekund med dig och jag vägrar inse att du bli äldre och äldre. Jag vill inte tro på att du inte alltid kommer vara min lilla bebis. Jag vill inte tro på att du ska bli en vuxen man med egna beslut och håriga fötter. Det vägrar jag tro på....
Men såklart så inser jag att det kommer hända ovansett vad jag tror. En sak jag är säker på Oliwer, det är att du kommer bli en sån himla underbar människa. För jag och alla runt omkring dig ska vägleda dig och guida dig igenom de bra tiderna, de tuffa tiderna, det tiderna när du är förvirrad, det tiderna när du är ledsen och det tiderna när du är förbannad. Jag kommer också finnas där för att rätta dina misstag och hjälpa dig att bli den människa jag vet att du kan bli. För du är underbar!
Det ska gudarna veta, du är f*n i mig underbar!

Oliwer nyfödd på BB 10 September 2009