Pott-träning ?!

Med risken att få spö av denna bloggare så skriver jag detta inlägg ändå, I take the risk hehe

Jag var inne på en blogg som jag inte besöker så ofta men då och då. Hon har tre barn och driver en ganska halv känd blogg. Men mitt problem med henne är att hon har väldigt "bråttom" med sina barn, eller det verkar så ialla fall. För mig var det en absolut chock när jag läste att hon pott-tränar sin 5 månader bebis, 5 MÅNADERS BEBIS.
För mig är det helt absurt det finns inte ens på världskartan att jag skulle pott-träna Oliwer redan.
Allt har sin tid,varför stressa?

Oliwer kommer lära sig gå på pottan och sen lära sig att gå på toaletten när han är redo för det. Jag behöver inte  någon så kallad EC metod redan nu. EC betyder jag citerar från hemsidan
 "Elimination Communication
Det är ett sätt att via kommunikation med sin baby kunna förstå när han/hon behöver göra ifrån sig och då få chansen att erbjuda ett trevligare ställe än blöjan att göra detta."

För mig är det helt absurt som sagt, helt vidervärdigt att tvinga på sitt lilla barn något sånt där. Eller tvinga kanske är fel ord men ja ni kanske förstår vad jag menar.

Men inte nog med detta, denna bloggare lät även sin 5 månaders son bajsa i handfatet på BVC ............WHAT???
Det är ju bara fel, äckligt och konstigt. Wierd.
Toaletten finns där, så om man verkligen vill köra denna metod på den lilla babyn for god sake använd toaletten.

Men som sagt alla har sina metoder och sätt att uppfostra sina barn. Denna bloggare gör säkerligen allt som hon tycker är bäst för sina barn. Men jag säger bara att jag skulle aldrig göra så.


Vad tycker ni?
EC metoden bra eller dåligt?
Skulle ni pott-träna era 5 månaders barn?
När pott-tränar man annars? Vad är "normalt"?



Namn grejen

hahah sitter inne på http://www.scb.se/Pages/NameSearch.aspx?id=259432 där kan man söka på namn och se lite statistik om hur många som har de namnet osv. De är rätt roligt om man bara söker på lite olika random grejer typ som ...Pärlan

  • Det finns 7 kvinnor som har förnamnet Pärlan. Av dessa har 2 namnet Pärlan som tilltalsnamn.
  • Det finns 4 män som har förnamnet Pärlan. Av dessa har 2 namnet Pärlan som tilltalsnamn. 
  • Who would have guesst that?!?! hehe 2 killar har namnet Pärlan som tilltalsnamn pssshhhh hahahahahahah
    Fint :)

    Sen om vi tar typ ordet "Ensam" då får jag upp

  • Det finns 1 kvinna som har förnamnet Ensam. Av dessa har 1 namnet Ensam som tilltalsnamn.
  • Det finns ingen man som har namnet Ensam som förnamn.
  • hehe
    - Hej mitt namn är Ensam och jag gillar att vara ensam hahah muhahah hhiihi thihihhih

    Och typ ordet "liten" då får jag upp

  • Det finns 6 kvinnor som har förnamnet Liten. Av dessa har 1 namnet Liten som tilltalsnamn.
  • Det finns 1 man som har förnamnet Liten. Av dessa har 1 namnet Liten som tilltalsnamn.

  • Det jag då undrar för de finns ju vissa saker man inte får namnge sina barn efter och då undrar jag är det rätt? Tycker du att barnet ska få heta vad ni vill ?

    Kram

     

    Bröst? Ja thank u

    Sen jag var liten har jag alltid sportat, varit aktiv hela tiden. Har jag inte spelat handboll så var de ridning, gymnastik eller simning. Ja helt hållet en fullt aktiv brutta. Jag fick mens väldigt tidigt redan i 4an och jag har alltid haft mycket kurvor eller ja jag är ett så kallat "päron".
    Jag har smal överkropp och en big as but och höfter ja you name it. Jag var alltid den mest "vältränade" tjejen i handbollen eller vältränade magen ialla fall. Jag hade rutor you know ;) 6 pack hehe
    Men de som jag fick lida för eller har lidit av hela mitt liv är mina extrema platta bröst. Har haft en A-kupa men när jag blev gravid och efter mjölken rann till ett tag efter förlossningen fick jag en C-kupa , så kände jag mig för första gången i mitt liv kvinnlig. Jag kände mig sexig och ville visa upp mig för min man. Men nu när jag slutat amma så har jag mina smått hängade A-kupor igen.

    Till själva baktanken med inlägget är att jag vill operera mig. Det känns som den ända utvägen, mitt ända hopp. Jag mår så dåligt när jag ser mig själv i spegeln. Jag har no boobies, och jag tycker kvinno bröst är de mest vackraste som finns på en kvinnokropp och jag tycker brösten gör "kvinnligheten". Jag vill också vara kvinna, eller kvinnligareeee
    Jag vill ha bröst. Jag har därför tittar runt lite på olika sidor ang. operationer och vad de skulle kosta.
    Det betyder definitvt att jag behöver ta lån för de kostar mellan 30.000 - 45.000 kr

    Jag har tänkt på detta sen jag var 10 år. Jag har blivit mobbad för planka, plattbrösten och mannen:(
    Jag grät varje dag nästan och pratade med mamma och hon tyckte så synd om mig. De gick så långt att jag stoppade mina BH:ar med strumpor och papper men ja de gick och se vad jag gjorde och då blev jag mobbad för de.  
    Jag hade alla kvinnliga former förutom brösten. Jag gick till läkarna och frågade om det fanns något man kunde göra och jag käkade hormoner men nej de funkade inte. Jag blev bara hormonig hehe ;)
    Jag har aldrig mått så dåligt för något annat som jag gör just för brösten.
    Nu handlar de inte om några E-kupor utan jag skulle nöja mig med en fyllig B eller en liten C

    Så jag kommer operera mig men när och vart vet jag inte. De får framtiden avgöra.

    Har någon av er läsare opererat er estetiskt? Vad ?
    Eller vill ni göra de?



    Kram
    (Bild från google.com)

    57 årig förstagångsföderska och nu 59 vill ha ett till!!!!!!

    Satt och tittade på "Skavlan" ni vet den norska mannen som intervjuar intressanta personer på  SVT1.
    Och då som att jag hade TV:n på mute alltså ljudlöst så läste jag bara texten snabbt och får se till min stora förvåning
    "57 årig första-gångsföderska"
    Och redan där slängde jag mig över fjärrkontrollen och tryckte på ljudet. Jag satt i soffan med hakan nera i marken och bara lyssnade. Där sitter en kvinna som fick sitt första barn när hon var 57 år gammal 57 år. 57 jordsnurr, 57 vintrar eller om ni vill 57 somrar.
    Jag vet inte vad jag tänker,tycker eller känner när jag ser det där för jag är väll i lite fel situation för att döma någon annan. Men jag kan inte låta bli att tänka på när hennes dotter som nu är 2 år gammal växer upp, när hon fyller 12 år hennes mamma 70 år. Och när hon fyller 20 år då är hennes mamma 78 oich ja ni kan ju själva räkna vidare vart vi hamnar när flickan fyller 25 eller 30.
    Jag är 20 år och om jag har tur så får jag leva tills Oliwer tar studenten och tills han får barn och jag blir farmor.
    Jag kan heller låta bli att tänka hur egoistisk jag tycker att denna kvinna är när man skaffar barn i den åldern. Jag har full förståelse för mammor i 40 års åldern +/- men kom igen, 57 år.
    Men de är inte nog med det för denna kvinna som nu är 59 år gammal (fyller 60 i höst) planerar på att bli gravid igen med hjälp av IVF behandlingar i Ryssland. Hon bor annars i England med hennes 10 år yngre make.
    Så nu ska hon alltså ha två barn som inom loppet av kanske 20-25 år inte kommer ha en mamma längre, för tyvärr är livets gång på det sättet att folk föds och folk dör. Jag må vara den ända människan på jorden som tycker att hon inte skulle ha valt denna väg mest eller bara pga av hennes små barn hon sätter till jorden. Jag önskar all lycka till barnen men jag hade jag träffat denna Susan Tollefsen i verkliga livet hade jag nog frågat henne "Hur tänkte du?" Men såklart...det finns ju alltid en annan sida av saken och jag tror att hon har rätt anledningar till hennes beslut. Och hennes barn får utan tvekan kärlek av henne och hennes man.
    För min del är det ju hellre yngre än äldre. Men de finns många olika åsikter, alla tycker inte som jag.
    Men jag kan inte låta bli att tänka på hur hon tänkte och varför de gör som de gör.
    Vad tycker ni? Vilken ålder är man för gammal?


    HÄR KAN DU SE PROGRAMMET

    Spöken...WOHOOOOO

    Nu snor jag lite inspration igen men denna gång från alla vårans stora pappabloggare Alex Schulman. Han skrev om ett mirakel som hände honom. Och sen bad han sina läsare berätta om sina historier.
    Här kan du läsa hans inlägg.
    Jag kan ju börja med att säga att jag tror på spöken och de övernaturliga. Jag är otroligt rädd för de men jag tror på de. Jag är en sån som gärna sätter på "Hemsökta hus" eller "De okända" men kan få svårt att sova med lampan släkt sen senare på kvällen hehe
    Men ialla fall åter till berättelsen. Det har hänt mig lite saker under mina år här på jorden som har fått mig att tro på ja..spöken.

    Story 1
    En grej hände för ungefär 1 1/2 år sen hemma hos Daniels mamma och pappa. Vi hängde ofta där och jag sov där jätte ofta. Men ialla fall jag och Daniel hade gått och lagt oss och helt plötsligt så vaknar jag av att en gammal gamml man med öppen mun åker emot mig. Jag blev livrädd och blundar men han är fortfarande kvar och kommer närmare. Jag blir skit rädd och försöker väcka Daniel men det är helt omöjligt. Jag lägger mig under täcket och är skit rädd. Och detta är glasklart för mig, jag kan än idag se honom. Och efter lite omtanke så tror jag att gubben jag såg var min mammas morfar eller farfar. Jag fick bara den känslan.

    Story 2
    Min mamma berättade att när hon var liten vaknade hon upp en natt av att det satt en indian med öppen mun vid hennes sängkant. Han försvann aldrig, utan han satt där och tittade på henne. Hon blev också jätte rädd. 

    Story 3
    Vi var på klassresa till nått gammalt ställe. Jag tror vi gick i 5an. Men ialla fall det första som hände var att jag och min kompis satt och spelade kort medans de andra i klassen gick på tipspromenad. Helt plötsligt kommer en tofs flygande förbi oss, som att någon hade skjutit den emot oss. Vi gick och kollade och ropade men det var inget förut vi där. De var så läskigt , vi sprang ut till alla andra och berättade om vad vi just hade upplevt.
    En annan sak som hände var att när killarna skulle sova så bad den ena killen en annan att stänga fönstret för det drar så himla mycket. Det blir liksom kallt. Och den andra killen går upp för att stänga fönstret och ser att fönster redan är stängt. Och de blåste i rummet fast de inte fanns något som kunde ha skapat den vinden. Sen den sista grejen jag minns var den dagen vi skulle åka hem så fanns det en jätte stor sten på tomten av detta hus och alla vi klättrade upp på stenen och lekte typ herren på täppan. Och i detta gamla hus fanns det en vind, den vinden kom vi inte upp på för vi hade ingen nyckel. När jag fick ställa mig på stenen så kollade jag upp mot fönstret på vinden av någon konstigt anledning. Och jag möts av en människa som stirrar på oss och sedan när jag skriker då är den borta. Åhhh var rädd jag var.

    Det är tre saker som jag kan berätta om, som jag kan tycka är riktigt läskigt.
    Sen finns de folk som tror på sånt här och de som inte tror på det. Lika normalt båda två. Men jag är ialla fall en troende spökälskare =)

    Har det hänt något som du tycker är övernatuligt? Skriv och berätta

    Storyn från de två personerna som har problem med mig!!

    Här har ni de två personernas sida av saken. Jag publicerar detta inlägg för att visa att jag verkligen inte försöker vända folk emot dem eller whats so ever.
    Här har ni deras sida av hela skiten. Ni får gärna läsa detta och se för er själva.
     
    KOM IHÅG ATT MINA SIDA AV STORYN ÄR HELT HELT ANNORLUNDA FRÅN DERAS. JAG HAR MYCKET ATT TILLÄGGA.MEN SKA JAG VERKLIGEN GÖRA DE? HAR JAG INTE NOG MED ATT TA HAND OM MIN SON. JAG HAR SÅ MYCKET SVAR PÅ TAL. BEHÖVER JAG SKRIVA DEM? TYCKER NI?

    Tar du bort detta nu Love så är du väldigt feg, låt folk höra bådas sidor. Men så här började allting: Jag, Love och den andra personen detta handlar om gick på samma föräldragrupp (både jag och Love fick reda på att den fanns genom den andra personen detta handlar om).. Jag valde att möta upp Love innan då jag inte kände någon och tyckte att hon verkade vara en snäll tjej. Det första jag reagerar på är när vi möts vid tunnelbanan, vi säger hej och jag går fram till hennes vagn, tittar ner på hennes son och säger att han är söt. Love vänder inte ens huvudet emot min vagn, hon visade noll intresse för varken mig eller mitt barn. Lite konstigt tyckte jag då jag är van vid att folk visar intresse för varandras barn och framför allt när man ses på detta sättet. Hur som helst, allt flöt på och det fanns inga större problem. Jag kände dock att Love inte riktigt var min typ av person, det var något som inte klickade. Tyckte hon bara pratade om sig själv och sitt barn och visade inget intresse för någon annan, avbröt mig och andra mitt i meningar.. Ja, visade helt enkelt inget intresse för någon annan, vilket man borde göra när man går till en föräldragrupp. Men jag tänkte inte mer på det, man behöver ju inte umgås på fritiden tänkte jag. Vi fortsatte att synas på föräldragrupper, men jag kände dock likadant för henne men klickade däremot med den andra tjejen som är inblandad, så vi valde att ses på fritiden och gå på en annan föräldragrupp. Tanken slog mig aldrig att vi var tvungna att fråga Love, för vi hade ju endast träffats ett par gånger. Love däremot tog väldigt illa upp av att vi sågs utan henne och tog upp det med oss och sa att hon kände sig utanför för att vi träffades utan henne (Love hade bland annat frågat mig vid ett annat tillfälle om vi skulle ses, men just den gången hade jag andra planer, men detta tog Love också upp och tyckte det var dåligt av mig och trodde inte att jag ville vara med henne). Vi sa att det inte var med vår avsikt, men detta fortsatte tyvärr. Flera gånger efter vi träffats på föräldragruppen så började Love ifrågasätta oss, undrade om vi inte tyckte om henne, undrade om hon gjort något fel. Vi förstod då ingenting, för ingenting hade ju hänt, vi hade bara träffats utan henne men inte med avsikt utan bara för att vi trivdes väldigt bra ihop. När vi sedan hade träffats på en föräldragrupp, pratat spelat pingis (jag, den andra personen och Love) och fikat så valde jag att gå en promenad med den andra personen och hennes pojkvän istället för att gå samma väg med Love till tunnelbanan. Det gjorde jag endast av den anledningen att jag ville fortsätta vara med den andra personen och hennes pojkvän, vi hade mycket gemensamt att prata om. Det hade alltså inte med Love att göra, men det trodde hon även denna gång. Så igen så började hon ifrågasätta det jag valde att göra och denna gång brast det för mig (när man ständigt blir ifrågasatt blir man tillslut arg)... Jag förklarade att hon inte var min typ av person men att det inte var anledningen till att jag inte valde att gå med henne. Minns inte allt som sas, men antagligen många ord som inte borde ha sagts från bådas håll. Detta slutade i alla fall med att Love gick och pratade med den ansvariga på denna föräldragrupp som vi gick på, så hon valde att ha ett samtal med oss. Vi fick ännu en gång då förklara att vi inte kände att vi klickade som personer, men att vissa saker vi sagt antagligen var fel av oss, men mycket sas i stundens hetta. Inget mer med det, vi kände oss dock rätt illa till mods, vi är faktiskt vuxna och behöver inte en fjärde vuxen person som reder ut saker åt oss, vi kände oss även orättvist dömda då vi först och främst endast svarat på det Love ville ha svar på och det var att vi inte ville vara mer än bekanta med henne och träffa henne på föräldragruppen.
    Jag kan tyvärr inte minnas allt i detalj, men jag började i alla fall reagera på att Love gjorde väldigt liknande inlägg som mig och den andra personen och när detta hänt x antal gånger så skrev jag ett inlägg i min blogg om det och sa att jag ansåg att hon var fantasilös och att hon borde komma på något eget, nämnde ALDRIG något namn. Men snabbt så var Love där och tog direkt åt sig, vilket jag tycker säger en del om henne. Hon skickade ett väldigt otrevligt sms och hela cirkusen var igång igen. Love valde då att skriva ett lösenordsskyddat inlägg om oss, mig och den andra personen, där om nämnde våra namn och även den andra personens barn. Efter detta började jag att få massa hatkommentarer i min blogg om att jag var en dålig mamma, mitt barn var det fulaste dom sett, jag var störd och mycket mer. Jag har aldrig fått en enda elak kommentar innan detta, så det hade ju endast att göra med att Love skrivit detta inlägg. Hon valde även att länka till min blogg hos en tolvårig tjej som har blogg, som genast började skriva saker om mig och gjorde inlägg om mig i sin blogg, helt utan att veta nånting om mig överhuvudtaget. Detta tycker jag är så fel som det kan bli. Hon pratade även om oss med andra personer i vår gemensamma föräldragrupp, vilket också är fel för ingen annan hade ju med detta att göra och det gjorde hon antagligen för att få dom på sin sida.
    Sen är minnet lite suddigt igen, men om jag inte minns fel handlade nästa sak om blöjor. Love hade av någon anledning skrivit in den andra personens namn så hon skulle få gratis blöjor. Den andra personen hade inte hunnit svara på mailet hon fått angående det och Love ringde upp henne, hon satt då i ett möte och kunde inte svara. Love blir då arg, skriver en arg kommentar i hennes blogg om att hon förstör för dom andra om hon inte hör av sig och massa annat. Den andra personen svarade då och skrev att hon inte hunnit, men nu hade hon svarat på mailet och hon hade inte svarat i telefon pga att hon satt i ett möte, men hon var tacksam för blöjorna...
    Efter detta hände det ingenting förrän Love skickade ett otrevligt mail till den andra personen där hon sa att hon var jävligt otacksam för att hon inte tackat för blöjorna, vet inte allt som skrevs, men många ord från bådas sidor som inte borde ha skrivits. MEN, vad hade hon egentligen för anledning till att vara tacksam? Love hade en kort tid innan skrivet ett inlägg om henne (oss) där hon även nämnt hennes dotter, hon hade ju trots allt inte bett om dessa blöjor och faktiskt skrivit ett tack i kommentaren hon skrivit tidigare. Nu var hela cirkusen igång IGEN! Det slutade med att vi stötte ihop med varandra på stan här om dagen, två av tjejerna hon var med som är gemensamma vänner till oss kom fram och konfronterade oss (den andra personen) om dessa mail som hon och Love skickat till varandra. Love hade alltså ännu en gång valt att ta upp detta med andra som inte hade med saken att göra, vi förklarade oss och dom förstod nog bådas sidor. Vi fick även då höra att det var någon annan mamma som pratat illa om den andra personen, utan att ens känna henne. Love och hon hade tydligen på något sätt kommit in på henne när dom träffats på ett lekland. Den andra personen tog otroligt illa upp, hon har aldrig tidigare blivit talad illa om och blev uppriktigt sårad. Jag valde då att skicka ett sms till Love där jag bad henne sluta prata/skriva om oss med andra, ingen annan hade med detta att göra. Vi ville helt enkelt ha ett slut på detta. Love påstod då att hon endast pratat om detta med tre personer, vilket hur som helst är tre för mycket. Jag valde att inte svara på detta sms då jag sa att hon inte behövde svara, jag var inte intresserad av att höra vad hon hade att säga utan ville bara att hon skulle sluta prata om oss. I morse när jag loggade in på msn så började Love självklart skriva igen och ta upp allting. Vi kom ingenstans och jag sa flera gånger att det enda vi vill är att hon slutar prata och skriva om oss, vi vill inte ha med henne att göra. Inget mer om saken! Efter det så kommer först inlägget under upp och sedan detta videoinlägg. Jag vet inte hur vi ska göra för att få fram att vi INTE vill ha mer med detta att göra. Väldigt tröttsamt att hon envisas med att fortsätta och prata om oss. VI blir orättvist uppfattade och självklart väljer alla att tro på henne då dom endast hör hennes sida.
    Det här var det enda jag ville ha sagt, så ni som kommenterar om att vi ska känna oss små med mera kan ju tänka om. Det är inte vi som startat detta, vi valde endast att inte umgås med Love och det gillade hon inte. Punkt slut.

    Folk känner inte mig.. arg, ledsen förvirrad

    Folk som tror sig känna mig och veta vem jag. Folk tror sig kunna döma och göra föruppfattade meningar som de vill. Fine säger jag, tro att du vet vad jag ägnar min tid åt och tro vad du vill. Men säg aldrig att du vet, för folk vet oftast ingenting om mig. Men de finns folk som känner mig, som kan säga "Jag känner henne". Och vem är jag som person? Jo jag är det här, de du ser men mycket mycket mera.

    Jag är helt enkelt mig själv till 100 %
    Tyvärr har jag rätt lätt att bli missuppfattad eller att folk ofta dömer mig lite för fort. När tycker du att man känner någon? För mig tar de ett tag, kanske flera flera månader kanske till och med år. Man kan göra en uppfattning men man måste kunna ändra den uppfattningen för ibland stämmer inte första intrycken. Jag och som många andra som verkligen känner mig vet att jag är otroligt förlåtande. Jag kan bli sur men jag kan även förlåta, jag är inte långsint och jag glömmer lätt. Jag är inte vad man kallar en som "ältar" problem utan jag vill lösa problemen och gå vidare. Men för nått år sen var jag lite mer explusiv och kunde bli riktigt arg och säga och göra saker i stundens hetta och jag kunna vara riktigt omogen. Men nu har jag barn och jag är mamma så den stilen passar inte längre, folk skulle undra vad jag var för människa om jag slängde ur mig saken som "döda, äckel och hata" osv. Jag försöker vara ödmjuk emot alla och ge alla en chans, jag hatar när folk känner sig ledsna eller utstötta. Jag är en vad man kan kalla "robin hood" fast utan pengarna, utan när jag ser någon som är svag då vill jag göra den stark. Jag gillar inte mobbning, jag är extremt emot mobbning och mobbning förekommer ända tills du dör.  Man tror de bara finns i skolor men det finns överallt. Även bland mammor. Sen är jag snäll, jag tänker på mina medmänniskor jätte mycket och vill dem otroligt väll. Vill nån ha ett jobb då försöker jag fixa ett jobb åt den, vill nån försöka hitta en lägenheten då håller jag utkik efter en bra lägenhet åt dem. De kallar jag vänner, att man bryr sig och går den där extra milen. JAG ÄR VERKLIGEN INTE FALSK, ADLRIG. Jag hatar folk som pratar bakom ryggen och sen spelar som ingenting sen när man träffas. De kan jag kalla äckligt.

    Jag är otroligt trött på folk som tror sig känna mig och veta vad jag vill. Jag är otroligt social av mig och de kan ibland uppfattas som att jag snackar med folk för att få folk på min sida, för mig är det bara mitt sätt att ventilera mig. Nu orkar jag inte babla på mera men om de är nån som läser min blogg som känner mig, kan ni ju förklara hur jag är för folk som verkar ha fått saker om bakfoten. Hur är jag? För tydligen vet jag inte ens det själv.

    Abort?!?

    Sitter och tittar på ett program på kanal 9, de handlar om en tjej som är FÖR abort får vara och jobba med folk som är EMOT abort i 30 dagar.
    Så här beskriver tv.nu programet
    "Amerikansk dokumentärserie från 2006. Avsnitt 5 av 12. Abortion. En kvinna som genomförde en abort för sex år sedan får bo i ett grupphem för gravida kvinnor som drivs av den amerikanska pro-life-rörelsen"
    Jag har gjort en abort förut, juni 2008. Jag har aldrig mått så dåligt efter ett val förut, men nu kan jag ju i efterhand säga att jag är glad att de slutade som de slutade för annars hade jag inte haft Oliwer eller haft tid att ta studenten.
    Jag kan känna att de är hemskt med abort och jag kan känna att jag tycket allt för många använder abort som något slags preventivmedel och de är fel. Man vet hur barn blir till, varför inte skydda sig då om man nu inte vill bli med barn? Är vi inte smartare än så? Vi människor som skryter om vår intelligens ?
    Så hur känner ni??

    Tycker ni abort är bra eller dåligt?
    Tycker ni inte att de är för många som använder abort som preventivmedel?
    När tycker ni att de är för sent för att göra en abort, vilken graviditetsvecka?
    Har ni gjort en abort? Hur kände ni efter åt?

    Älskar "I en annan del av Köping"

    Så jävla härligt program och härliga människor. Det uppskattar livet små mirakel. Åhh mys på dem

    Mats fick frågan...
    - Har du många blommar hemma?
    - Ja..platsblommor

    - Det är jobbigt och jag får hjälp att mangla
    - Brukar du mangla?
    - NEEJ INTE MANGLA, vika

    Intervjue killen får knock varje gång. Älskar "I en annan del av Köping" 

    Hahha klockrent





    Hur går man ner i vikt utan att kliva utanför dörren

    Snälla hjälp mig med hur jag kan gå ner i vikt utan att ens gå utanför dörren. Jag börjar hata mig själv, jag blir äcklad av mig själv när jag ser mig i spegeln... de är inte jag.
    Alltså jag har väll aldrig varit någon snärt, liten tjej men jag har ju spelat handboll så jag har alltid varit fit.
    Men nu är jag bara...säckig. Jag är en stor påse mjöl. Jag brukar skämta om det men jag mår seriöst dåligt utav de. Mina tuttar har ju aldrig varit stora men nu när man var gravid och ammade så hade man ju riktiga fylliga bomber men ja nu är de tomma julgransstrumpor som jag brukar säga. Asså jag ångrar inte att jag fött barn och burit på Oliwer men jag hade gärna fått tillbaka min kropp, jag hade ialla fall inte klagat ifall jag imorgon vakna upp med samma kropp + brösten man hade när mjölken runnit till.

    Mina lår...oj oj oj ush ush ush ..de är stora som hus. Jag vill verkligen gå ner lite i vikt. Kan ni hjälpa mig, hur gör jag det utan att behöva gå ut? Jag menar jag har ju Oliwer att ta hand om och kan inte riktigt tänka på mig själv så mycket. Jag älskar Oliwer och skulle offra min kropp för honom vilken dag som helst men jag ska ju till Grekland i maj och då vill jag ju vara en MILF och nu är jag bara en MIDLF+ Mother I don`t want to fuck hahah

    HELP ME, ANNA SKIPPER HJÄLP MIG!!!!!
    ANNA ANKA ska jag käka brosk? hahha


    Jag innan Oliwer, innan min älskade baby Oliwer

    SEX SEX SEX

    Okej alla mormödrar och farmödrar och personer över 60 år kanske bör hålla sig borta från just detta inlägg.
    Jag varnar känsliga tittare ;) ;)

    Sex? Sex (frågetecken)
    Alltså när man blev gravid så hände någon med den sexuella lusten, ialla fall för mig.
    Jag kan ju säga helt ärligt att den sexuella delen av ett förhållande hade mer eller mindre raderas ur mitt närminne..jag vill verkligen INTE ha sex. Daniel stackarns blev så förvirrad att han ett tag trodde att han levde i cellibat.

    Många blir ju mer sexuella när de är gravida och blir helt tokiga, som apor. Daniel hade säkert hoppats på att jag också skulle bli sådär tokig men jag blev också tokig men på hans eviga tjatande.
    Ush ju mer han tjatade ju mindre ville jag. Herregud folk kommer sitta där bakom datorerna och tänka "hur kan hon skriva om sex, ush och fy"
    Och till det säger jag bara så här Get over it, sex är naturligt och det är något som alla människor tänker på minst en gång om dagen försök inte förneka det.

    Efter graviditeten så trodde han ju att jag genast skulle kasta mig över honom och ge honom ett gäng "BJs" på en och samma dag. BJs betyder alltså ben & jerry`s eller?!?! hehe
    Men nu handlade allt om Oliwer för mig och sex fanns inte ens på världskartan..en än gång Daniel= Cellibat
    Men tiden har gått och nu efter 4 månader så kan jag säga att Daniel har haft sex...HALLELULIJA...alltså med mig!!

    1.Så ska alltså en kvinna bjuda till bara för att killen vill?
    2.Ska man ha sex för att man "måste"?
    3.Är sex det viktigaste i ens förhållande?

    Att bli mamma när vintern kommer...

    När jag stod åt duscha igår så kom jag på mig själv att bli jävligt besviken på att vi har vinter här hemma i Sverige..fan tänk på alla oss mammor som föder barn precis innan vintertiden?!?!? Inte vill man ut och springa och motionera när det är 25 minus grader ute nej utan man sätter sig hellre på ett varmt fik och smaskar i sig något bakelse av någon form med kalorier som du bara vågat drömma om...
    Nej vet du va, tacka vet jag sommaren då kan man ut och springa och då tar man gärna en fruktsallad eller vatten för att svalka sig. Det enda som hjälper emot en hängade mage är att springa, jag lovar dig.
    Du kan gå på gymmet och träna med din bullmage försvinner inte genom att köra på alla dessa high tack maskiner no no utan de är gammal hedelig jogging.

    Jag vill gärna gå ut och springa med det känns som att vintern håller mig inne, låser in mig från att gå ner i vikt.
    Jag skyller på vintern, dumma dumma vintern..fy på dig!!

    28 December 2009 - Känslorna kring allt + framsteg

    Nu är det tre dagar kvar av 2009 sen går vi in i ett nytt år och det vill ialla jag göra med ett gott samvete.
    Jag vet inte hur många av er som har läst min lösenordskyddade inlägg och det spelar ingen roll egentligen, jag skrev det inlägget för att få ut mina känslor och ja skriva av mig helt enkelt. Jag skrev absolut INTE inlägget för att E och D ska få massa hat/elaka kommentarer ifrån er läsare eller så det var inte meningen alls att de två personerna skulle få saker skrivna till deras bloggar osv osv... Jag skrev det för att jag kände att jag ville dela med mig av hur jag känner och tycker i situationen och jag valde att publicera det här på bloggen istället för att skriva det i en dagbok eller likande! Min blogg= Min dagbok så är det bara!! 

    D och E är inte dåliga föräldrar och det får ingen tycka och tro om dem tills ni själva har träffat dem personerna och bildat era egna uppfattningar.
    D är en jätte bra mamma åt sin dotter Joline och hon är en underbar person men vi har haft våra dispyter och det går tyvärr inte att laga verkar det som.  Jag är jätte glad att ni vill visa ert stöd för mig osv men ja vi behöver helt enkelt inte ta det längre än så...ni visar för mig hur ni känner och inte blandar in dem. 
    D, E  och jag har bråkat vilket jag tycker är ett urlöjligt bråk från första början.
    Här kan man verkligen säga göra en höna av en fjäder..!!
    JAG personligen har velat lösa problemet men har inte fått någon respons på det och det blir bara värre och värre!! Men nu skiter vi i det här och går vidare och skriver om något roligt okej ?:)

    Som tex. att Oliwer nu har två tänder, han kan rulla från mage till rygg och rygg till mage, han kan sitta utan stöd i några sekunder och sitta med stöd länge. Oliwer fyller snart 4 månader eller ja snart och snart om någon vecka eller så men ändå :) Min stora fina pojke..
    Idag var vi med Aida i Kista centrum och i stan. Vi träffade på lite av Aidas släkt bl.a hennes gulliga mamma.  Oliwer blev älskad direkt av alla hennes släktingar och de gullade med honom som att de känt honom hela livet :) Så himla kul att se :)

    Vad har ni gjort idag?

    Lösenordsskyddat- IDIOTER

    NU STÄNGER JAG NER DETTA INLÄGG FÖR FLERA LÄSARE PGA OLIKA ANLEDNINGAR

    Detta inlägg är lösenordsskyddat.
    LÄS HÄR


    Fråga om ni vill ha lösenordet och jag väljer vilka jag vill skicka det till
    Skriv mail adressen, viktigt!!

    Stackars lilla människa...

    Vild dröm och allting stannar
    Du tror för mycket om dig själv lilla människa
    Kom ner på jorden och lukta på blommorna
    Du svävar allt för högt.
    Allting handlar inte om dig och dina vänner
    Det finns en värld utanför allt
    Det är synd om dig
    Och det är synd om dig idag, imorgon och igår
    Du borde sluta tro så mycket


    Tidigare inlägg Nyare inlägg