Hoppas ni hittade många nya mysiga bloggar att läsa. Det är alltid ett bra tidsfördriv att läsa bloggar, just ask me I know :P
Idag är det Lördag den 7 November och det är alltid trevligt. Idag ska vi snart ut och ta en promenad med Oliwer och sen måste jag åka hem och hämta min post osv. Har inte adressändrat i tid så min post kommer fortfarande hem till mina föräldrar. Sen vet jag inte riktigt vad som händer idag eller så men jag tar det som det kommer.

Det är först nu jag kan titta tillbaka på förlossningen och faktiskt njuta lite av det. Jag minns hur lycklig jag var när jag fick upp min son på brösten. Mamma berättade att jag sa såhär när jag fick upp honom " Min son, min son, min son" " Titta det här är min son" och grät och Daniel grät. Jag kan också minnas att när mitt barn kissade sig själv i ansiktet på BB så grät jag för jag tyckte så synd om honom. Mitt mammahjärta värkte. Alla dessa underbara känslor jag hade för min son kom i skymundan när jag fick min förlossningsdepression. BTW som jag hatar, förlossningsdrepssion helvete skit bajs.  Fan jag hatar att jag just fick det. 12-15% av kvinnorna får en förlossningsdepression.. varför just jag ? Varför vad jag tvungen att få det. Det kom i samband med att min mjölkrann till på den 3 dagen efter förlossningen. Jag fick vara lycklig ialla fall 3 dagar innan jag strök med i en depression som jag fortfarnade kämpar att komma ur. Det känns betydligt bättre nu och jag kan börja minnas att jag faktiskt var lycklig och att jag faktiskt inte är den ända i hela världen. Men det är fortfarande så tungt att veta att man har haft såna tankar och känslor när man "borde" vara lycklig. Det här är otroligt tungt för mig att dela med mig om på bloggen för jag är så rädd att bli dömd av andra människor men jag känner mig redo. Jag vill dela med mig för att jag kanske kan hjälpa andra människor. En förlossningsdepression är inte något man önskar sig inte ens sin värsta fiende. Det är hemskt. Och dina känslor för ditt barn trycks undan av känslor att inte vilja finnas till och att livet bara suger. Du är inte du längre utan en olycklig människa i en lyckligs kropp. Det är sjukt. Man vill vara glad och lycklig men man kan bara inte, hur mycket du en kämpar. Det går inte när man är deprimerad. En depression utlöses av hormoner. Och jag tror ärligt att om jag slutar amma så skulle jag må jätte mycket bättre men jag vågar inte chansa. Tänk om jag slutar amma och det inte skulle hjälpa mig ett skit.
Men det jag vill säga till alla er som ska föda barn snart eller mår dåligt som precis fått barn. SKÄMS INTE, det är inte DIG det är fel på utan det är en depression en sjukdom som du drabbas av. Sök hjälp direkt. Prata med din BVC sköterska. Det är inte värt att gå runt och må dåligt. I know I been there.

Oj va tungt det är att dela med sig av sina mörka hemligtheter som man bär på inombords. Jag älskar min son så otroligt mycket att det gör ont men ibland så kommer det i skymundan när jag mår dåligt och då vet jag inte ens om jag älskar något i hela livet men det gör jag, men det är bara inte där uppe på ytan utan längre in i mig.

Kram