DAGENS BLOGG:
Hon gästbloggar hos mig, alltså Bodil som skriver bloggen enmynta.se
Hon vann veckans blogg tävlingen hos mig för ett par veckor sen så här är hennes inlägg bättre sent än aldrig.

"Jag vill börja med att säga tack. Tack till Love för att hon låter mig besudla fina blogg med ett av mina inlägg. Tack till alla som röstat på mig. Och tack till alla mina värdiga motståndare. Jag vann, jag är bäst!! Men ni är rätt bra ni med.

En sak har jag insett sedan jag för ett gäng år sedan började blogga. Ju sunkigare, fulare och äckligare jag är, desto fler läsare ger sig till känna. Men, eftersom jag har en vision om en hyfsat seriös blogg om en hyfsat seriös människa och hennes hyfsat seriösa liv så tänker jag inte skriva om räkskalen som står och stinker på min köksbänk sedan fyra dygn tillbaka. Och jag tänker inte skriva om mögelodlingen i avrinningshålet i kylskåpet. Och jag tänker inte skriva om den dagen min son (min Vilhelm, mitt allt, mitt livselexir) skurade golvet med toalettvatten.

Nej, för ovanlighetens skulle tänker jag skriva om något viktigt. Det här blogginlägget vill jag tillägna Victor, som den 14 april 2008 lämnade jordelivet på tok för tidigt. Jag har läst Victors mammas blogg i ganska precis ett års tid. Hennes ord har berört mig massor, och tårarna rinner ofta. Mycket mörker och hopplöshet, glimtar av hopp och oändligt mycket kärlek. När Victor dog var han precis lika gammal som Vilhelm är nu. Det är smärtsamt att tänka på, att en liten person så fylld med livsglädje, glada leenden, upptåg och bus kan försvinna. Det går inte att föreställa sig. Till minne av Victor har en insamling startats, i skrivande stund har den kommit upp i smått otroliga 322 095 kronor.

Ta vara på varje dag, varje minut. Lev i nuet, njut och var tacksam över vad du har! Jag är inte alltid bra på det, men tack vare Victor, den starkaste stjärnan av dem alla, så har jag blivit oändligt mycket bättre på det.

Bodil - enmynta.se"