SISTA GÅNGEN DETTA NÄMNS PÅ BLOGGENSISTA GÅNGEN DETTA NÄMNS PÅ BLOGGENSISTA GÅNGEN DETTA NÄMNS PÅ BLOGGENSISTA GÅNGEN DETTA NÄMNS PÅ BLOGGENSISTA GÅNGEN DETTA NÄMNS PÅ BLOGGEN





Jag har fått otroligt mycket skit för inlägget nedan, alltså där dessa personer fick skriva sin sida av storyn. Jag blir otroligt irriterad när folk säger till mig att jag ska lägga ner och att jag är omogen och att jag bör skaffa mig ett liv. För mig såg storyn helt annorlunda ut, och jag tänker inte vila för ens jag har fått sagt mitt. Jag kan ta det från början jag med. Jag skiter hur omogen ni tycker jag är, men det är min blogg och mitt liv.

Det började som sagt med att jag och person 1 snackade via bloggarna och msn, hon berättar om tuben och säger att jag ska komma dit någongång och jag bestämmer mig för att gå dit. Träffar då person 1 och pratar och har trevligt. Det var inget mer med det. Vi gick runt i farsta centrum efteråt och bara gick runt och snackade. Vid det här laget led jag fortfarande av min förlossningsdepression så jag var väldigt "inne" i mig själv och mitt barn. Hade precis börjat gå ut och träffa människor och socialisera mig. Veckan efter bestämmer jag att jag ska gå dit igen och då hör person 2 av sig till mig och frågar om hon kan möta upp mig och gå dit tsm och jag säger att det går bra! Det var även en annan mamma som gick med oss dit den gången. Fortfarnade inga problem. Jag har aldrig varit mamma förut och jag vet inte vad som är "lagen" i mammagrejen att man måste gå till alla och säga att barnen är söta. Men hey thats just me. Veckan efter är jag och min sambo överbjuden på middag hos person 1 och har jätte trevligt, vi pratar om gemensamma saker och personer. Vi hade kul. Sen fortsätter det så vi går till tuben och sen gick vi någongång till en annan öppenförskola tillsammans och alla tre mammor också jätte trevligt och jag som aldrig hade varit där och inte heller person 2 tyckte det var ett mysigt ställe där vi kunde prata med alla. Fortfarande inga problem. Fortfarande så är vi tre som pratar och så på tuben, men sen så börjar ju även person 1 och person 2 bjuda över varandra på middagar och det är ju inga problem. Jag hade tänk då bjuda över alla dem på middag hemma hos mig men det blev liksom aldrig av. Men jag känner att person 1 och person 2 gillar varandra och pratar mycket och jag drar mig tillbaka. Jag är inte lika framåt men jag mår fortfarnade rätt dåligt av depressionen. Det går upp och ner. Men sen så får jag reda på att person 1 och person 2 går till föräldragrupp 2 och jag känner mig lite stött att de inte ens orkade fråga mig om jag ville följa med. Det var ju en föräldragrupp vi började att gå dit tillsammans och jag tror jag frågade person 1 om detta och hon säger nog att de inte tänke på det. Men de hände varje gång och de "hela" stora började med att jag och dem satt på föräldragrupp 1 och person 1 satt och fotograferade och pratade och det kändes som att jag inte ens fanns. Ingen pratade med mig eller frågade mig saker, jag kan erkänna att jag inte heller gjorde ett stort försök på att prata med dem jag heller men de var för att jag kände mig utstött och jag konfrenterade person 1 på kvällen på msn och frågade om  hon hade något problem med mig eller om jag hade gjort något emot dem? Och jag fick till svars att jag var "egenkär", "självupptagen" och bara brydde mig om mig själv och min son. Och jag blir otroligt stött över detta som att jag inte alls ser mig som självupptagen och försöker förklara mig. Jag frågar även person 2 om hon hade något problem med mig men vid det laget sa hon "Nej det har jag inte" bla bla bla... Tiden gick och föräldragruppen fortsätter men nu så sitter jag inte längre med dem så ofta på förälddragruppen utan umgås med lite andra mammor. Gapet mellan oss blir allt större. Men tillslut så kommer det till denna gång när den verkliga bomben släpper. Vi riktiga föräldragrupp är stängd så vi gick till en annan och där spelar vi pingis och har kul. Äter bullar och har tuneringar. Och jag trodde problemet var löst och att de inte hade problem med mig för de verkade ju som att ja att problemet var över. Men jag fick höra att de skulle gå på barnvagnsbio dagen efter med den nya föräldragruppen och de jag försökte vara övertydlig med hur roligt jag tyckte de lät för att de kanske skulle "bjuda" med mig men de hände aldrig. Men de hade ju redan biljetterna och allt så jag tänkte inte på det. Sen frågade jag person 2 om hon skulle ta tunnelbanan och då sa hon "Ja" för hon skulle även förbi konsum och köpa nått(hårfärg) och person 1 och hennes kille skulle gå för de bodde inte så långt därifrån. När jag säger till person 2 ska vi gå dit tillsammans då säger hon "Nej men jag tror jag går istället med dem" Och jag som vet vart alla bodde vet att person 2 inte bodde och det håller och tyckte det var otroligt konstigt att hon ändra sig när hon fick reda på att person 1 inte skulle åt det håller som jag skulle och därför ville hon inte gå med mig. Så jag antog att hon undvek mig helt enkelt. Som att jag inte märkte några problem från henne på pingisen så konfrenterade jag henne på kvällen och frågade vad jag egentligen har gjort emot henne och då bröt helvetet löst. Oj oj oj ..jag fick höra så mycket skit den dagen från båda hållen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Tydligen hade dessa personer stört sig så mycket på mig att de inte kunde stå ut mera. Jag kanske inte var så snäll alla gånger tillbaka men hej hamnar man i den situationen så försvarar man sig själv till fullo. Men jag tyckte de var otroligt falskt, först låssas som ingenting och vara trevlig och sen har så mycket "hat" emot mig. Det kallar jag falskt och jag känner ärligt talat att vem vill ha någon som är glad åt dig på utsidan men inte står ut med dig på insidan, då klarar man sig ju bättre utan. Eller? Jag blev otroligt ledsen och tog upp detta med några som gick på våran gemensamma föräldragrupp som att jag kände mig otroligt sviken och ensam. Jag vill inte gå tillbaka till tuben igen för jag skämdes så mycket för att jag hade trott att vi var "vänner" men vi var aldrig vänner. Och den ena personerna jag pratade med sa att jag kunde hänga med dem istället och jag tog modet till mig och började umgås med två eller vi var 4 andra mammor tillsammans ibland 5 och det var jätte trevligt och de var otroligt sköna personer. Vi började hänga på fritiden och person 1 och person 2 satt själva hela tiden och ibland så hoppade en i person jag umgås med imellan oss och dem. För folk som inte hade med bråket att göra ville ju fortfarande umgås med båda. Förstårligt.
Sen började person 1 och person 2 anklaga mig för att jag gick runt om pratade om detta bråket med "ALLA" men i själva verket var de de 3 mammorna jag umgicks med. Jag kände att jag ville ventilera mig lite och att de skulle ha koll på läget och veta vad som hade hänt i mellan oss för de märkte ju själva att nått hade hänt. Jag såg aldrig det som ett problem att berätta för dem men de tyckte person 1 och person 2. De blir otroligt arga på mig. Nu började de löjliga biten. Istället för att bara låta varandra vara så började tafjsa på msn och på facebook och ibland via bloggarna. Våra gemensamma vänner kom i kläm. Men de är helt onödigt att ta upp. Men jag kan säga såhär mycket att de sas väldigt hårda ord från båda sidorna. Men till det sista och avslutade kapitlet "BLÖJORNA".
Jag skrev en story till liberoklubben om min föräldragrupp och jag kunde välja 7 st att ta med. Om vi vann så skulle vi vinna 8 paket blöjor vardera. När jag tävlade var vi inte alls lika osams men jag skrev ända upp alla jag kände och sen de jag visste som hade liberomedlemskap bl.a person 1.
Helt plötsligt får jag ett mail där det står att vår story har vunnit och jag blir så himla glad. För 8 paket blöjor motsvarar ungefär 1000 kr. Rätt mycket pengar att bara få sådär hipp som hopp. Jag fick tag i alla personerna förutom person 1. Jag ringde och jag smsade, jag ringde hennes sambo och smsade, jag lämnade meddelade på tel2 svar och detta var på dagen typ vid 12.00 tiden. Men inget svar från person 1. Tillslut för jag förslag att jag ska skriva till henne på bloggen och jag gör det. Jag lät säkert väldigt upprörd men jag var redan irrieterad på att hon inte sms tillbaka. Jag skrev till hennes blogg någongång efter 12.00 tiden och på kvällen eller eftermiddagen får jag svaret från henne. Det var inget tack eller sånt utan det var ett "toppen". Hon förklarade att hon mailade henne och det var toppen med blöjorna. Inget tack alltså. Men tiden gick och sen blev så trött på att hon inte hörde av sig och de blev en massa skit och tillslut fick jag råd att skriva ett mail på facebook åt henne. Helt normalt skriver jag att jag tycker hon är otacksam och att hon åtminstonde kunde tacka hon behövde alltså inte bli min bästa vän men att ringa och säga tack hade ju inte skadat. Sen skrev de lite till. Hon svarade otroligt upprörd och hon skrev så elaka saker till mig så jag tappade hakan. Självklart berättade jag det för mina närmaste vänner inte bara i föräldragruppen utan även mina privata vänner. De var extremt grova ord från henne. För att jag kallade henne otacksam och hon tog även upp de lösenordskyddade inlägget jag skrev. Jag vet inte hur många av er som läste det men de stod faktiskt inte så mycket skit om just dem utan mera vad jag tyckte om sitautionen men visst folk kan tolka det som dem vill och efter detta fick person 2 väldigt mycket skit taskgia kommentarer på hennes blogg som jag ber om ursäkt om jag har orskat dem vilket jag inte tycker. Jag har aldrig velat att hon ska få såna saker skriva till henne. De är så mycket skit i detta bråk och om dessa personer påstår att inte jag har velat avsluta detta bråk tidigare så har jag bevis. Jag har sparat konversationer mellan oss. Jag har aldrig velat bråka dem. Utan jag känner att de blev en höna utav en fjäder, helt ärligt.
Jag har säkert inte spelat alla mina kort rätt men jag tycker att bråkets innehåll är otroligt överdrivet och löjligt. Jag tror även att de två personerna de handlar om tycker samma sak. Jag tror bara vi har missuppfattat varandra och bråket har blivit större än vad de behövde bli. Jag vill att detta ska sluta. Jag vill inte bråka med dem. Jag vill att alla ska kunna samsas, inte umgås på fritiden och bli bästa vänner utan bara samsas. Träffas på föräldragruppen utan att de blängs på varandra med "dödens" blick. Utan att vi kan sitta vid samma bord, vi behöver inte prata med varandra men vi behöver inte hata heller.

Nu har båda parterna fått sitt sagt. Jag har säkert glömt något men de har dem också gjort i sin story. Jag vill bara klargöra detta att alla personer inblandade i detta är otroligt bra mammor. De gör sitt bästa för sina barn och de vet bäst för sina barn. Jag tycker att personerna är säkert otroligt snälla människor men jag fick tyvärr aldrig chansen att lära känna dem och kommer nog aldrig få den chansen heller. Jag ber om ursäkt för allt som har hänt. Som att jag inte längre kan kontakta dem privat pga att lösenordskyddade bloggar osv så skriver jag det här. Jag ville aldrig att de skulle bli så stort. Båda parterna har varit otroligt elaka emot varandra. Vi har sagt saker man inte ska säga till varandra. Ingen av oss tre har varit änglar och ingen av oss tre är oskyldiga. Alla har gjort lika mycket i det här bråket och så är det bara. Dem tycker säkert att de inte har gjort nått fel och jag tycker samma sak. Jag har är inte självupptagen men jag kunde säkert ha framstått som det som att jag mådde dåligt. Alla som har haft en förlossningsdepression borde veta hur man är. Man är i en "bubbla". Du sitter där men du är inte där. Så nu är det sista gången detta bråk ens näms någonstans. Jag hoppas att vi kan lägga detta bakom oss och gå vidare i våra liv. Och ta hand om våra nära och kära och att alla kan gå till tubens föräldragrupp och känna sig trygga. Kan vi komma överrens om det? Snälla? JAG säger iallafall JA !!!!