Att bära på ett sjukt barn.. läs gärna och kommentera
Jag har suttit och små tittat på "Riskförlossningar" på TV4 som går varje dag runt ett tiden. Det är ett väldigt spännande men även väldigt läskigt program att titta på. Jag har ibland svårt att förstå varför TV4 väljer att vissa just det där programmet om förlossningar när det finns många andra kanske bättre och mer "peppande" förlossningsprogram som tex förlossningskliniken och norska jordmödrar osv.
Jag minns många gånger när jag såg på riskförlossningarna när jag var gravid att jag blev orolig för en bunt olika saker som några av barnen i programmet drabbades/ var drabbade av. Jag var orolig för Oliwers hälsa och jag undrade oftast varför får jag ett friskt barn när andra får ett sjukt barn eller till och med förlorar ett barn? Vad gör mig bättre än någon annan och vad gör mig till någon som förtjänar ett barn mer än någon annan. Jag var ytterst orolig.
I programmet är det vanligt att se förlossningar där barnen är allt för tidigt födda som tex i vecka 23-25, i andra fall har barnen någon sort av sjukdom ibland föds barnen utan kön eller att maginnehållet (tarmar och likande) sitter utan på kroppen.
Programmet är såklart ifrån USA och där tar man oftast ut barnen genom kejsatsnitt. Varför? Jo för att läkarna där tycker att det är mer riskfritt en att föda vaginalt OCH för att kunna undvika stämningar. Stämningar är jätte vanligt i USA, det förekommer så många stämningar där om olika saker så att läkarna väljer kejsarsnitt är väll egentligen inte så konstigt. (Och med tanke på att det föds ca 11 000 barn varje dag)
Även fast vi i Sverige ser att det finns stora risker med det alternativet också.
Men jag kan som sagt inte undvika tanken om det vore jag som var i deras situation, om Oliwer hade varit sjuk.
Jag tror på något sätt att dem personerna som får sjuka barn är menade att få sjuka barn. Det låter sjukt jag vet men jag menar alla klarar inte av det. Alla är inte mogna eller modiga nog att ta hand om ett sjukt barn. Barnet som är sjukt är ju lika älskat som vilket annat barn men det är mycket mera jobb och mycket mer uppoffringar med ett sjukt barn.
I Sverige är en av det "vanligaste sjukdomarna" Down syndrome. Jag kan inte så mycket om just den sjukdomen så jag ska absolut inte uttala mig allt för mycket men jag vet att om jag fick beskedet att jag väntade på ett barn med den sjukdomen så skulle jag ha väldigt svårt att bestämma mig för hur jag skulle vilja göra.
Det låter säkert egoistiskt i många av era öron men jag tror inte jag är kapabel till att ta hand om ett barn med Down syndrome. Jag är helt enkelt inte mogen eller modig nog för det. Men det är ju enda ett barn, ett barn som förtjänar lika mycket kärlek som vilket annat barn men hur gör man?
Har man chansen att välja så väljer man ju självklart att gåvan man får är ett friskt barn men har man inget val så tar man sitt ansvar självklart och gör det bästa av situationen. MEN jag vet att det finns sätt att få reda på om barnet har Down syndrome eller inte och får man reda på det och om svaret är positivt fortgår du då graviditeten?
Om du har chansen att välja hur gör du? Och hur förlåter du dig själv?
Min fråga är till er om ni visste att barnet ni bar på var sjukt och skulle få leva med en svår sjukdom resten av livet och ha svårt att någonstin kunna ta hand om sig själv, skulle du då behålla eller förlora?
Bild lånad från google.se
14:06:16 »
http://milliez.nu
berätta gärna lite hur du vill ha den. och sen bredden med så den passar till din meny :D
Kram
15:06:24 »
http://milliez.nu
Okej, men jag fixar det med detsamma.
Vill du att bloglovin ikonen och mail ikonen ska vara i samma stuk eller lite olika?
Kram
15:12:35 »
http://mammasvardag.blogg.se/
Hejsan!
Jag tänkte bara tipsa om tävlingarna som är ute på min blogg just nu. Du kan vinna ett paket namnnappar, pippi resväska samt en barnmatspressare "The Wean Machine".
Hoppas du är med och tävlar!
15:27:01 »
http://milliez.nu
är klar med knapparna nu. ska jag mejla över dom?
kram
vilken mejl ska jag skicka till?
16:59:28 »
http://lottamartensson.blogg.se/
Jag tycker det är bra att dom visar såna program även fast dom är hemska.
För om det då blir så att ens barn och är sjuk där inne imagen så kan man ju få reda på lite mer om vad det är och hur det går till.
tex, när bebisar födds med tarmen utanför magen.
Jag skulle känna en mkt större trygghet av att se vad dom gör förnågot och verkligen få se hur det går till ist för att någon bara berättar rakt på.
17:17:42 »
Down syndrom är ingen sjukdom!
18:00:26 »
http://mammaflikkan.blogg.se/
jadå förmodligen. :) hur mår du idag då?
20:47:23 »
http://freijasmamma.blogg.se/
Jag skulle absolut behålla ett barn med down syndrom. Jag jobbar själv med människor som har det och det finns inga underbarare människor. Så egna och genom goa.
Fast samtidigt känner jag att hade det vart första barnet så hade jag absolut behållt det men nu när man har två barn så är jag tveksam för det skulle ta alldeles för mycket tid från dem jag redan har.
22:17:46 »
http://knoddenojag.blogg.se/
Jag är väldigt insatt i just barn med funktionshinder osv. Jag skulle SJÄLVKLART behålla det. Jag vet att det finns så pass mycket resurser i dagens läge och sådär. Jag vet att oavsett om man har en sjukdom eller inte så är man lycklig. Speciellt vad det gäller Down syndrom. Jag har ärligt alltid velat ha ett barn med down syndrom för att jag tycker att dom är så jäkla härliga, så otroligt charmiga och det bara lyser lycka om dom. Dom uppsakttar allt och är de vänligaste personerna jag mött.
Men mitt beslut på denna fråga har nog med att jag brinner så mycket för detta. Att jobba med funktionshindrade har alltid vart en dröm för mig.
Ett barn ÄR en människa oavsett om barnet är sjuk. Så ifall jag visst så skulle jag behålal det lika mycket som om det vore friskt :)
22:20:23 »
http://mammah.bloggplatsen.se/
Jag vet faktiskt inte..svår fråga tycker jag.
Skulle jag få reda på att jag bar ett sjukt barn så skulle jag vara rädd, verkligen rädd. 100 frågor skulle ploppa ut, skulle jag klara det här? Hur blire med KEvin? osv..
Down barn skulle ajg behålla men ett riktigt svårt sjukt barn..ja jag vet inte..jag låter elakt kanske men jag skulle vara rädd för dens framtid osv.
Hoppas att du förstod mitt svar :)
Annars så får jag väl försöka förklara bättre :P
22:50:57 »
http://mammah.bloggplatsen.se/
Svar:
YEs var tvungen att byta blogg, pallar inte av blogg.se mer.
Jag har läst lite om down och som jag fattade så finns det olika grader av det, alltså svår och lätt och medium men jag kanske fattade fel. (har gått usk så vi fick läsa lite om det)
Jadu.. det är en bra fråga, jag vet verkligen inte vad jag skulle göra o.O panik skulle ha så klart men man tänker ju på barnets bästa så ute går man väl från det antar jag.
00:27:54 »
http://toniloves.milliez.nu
Jag håller med dig om att det kan tyckas vara klumpigt att TV4 visar den här typen av program men samtidigt kan jag som pappa känna att det är bra - åtminstone för pappor. Och varför säger jag det?
Jo, jag minns vår första graviditet. Den var skithäftig på alla sätt förutom den lilla parantesen att jag inte hade en jävla aning om vad som skulle ske. När en man ska bli pappa (detta är min erfarenhet) och följer med på de olika undersökningarna på MVC exempelvis så blir man som pappa lätt ignorerad, detta insåg jag ganska snabbt men vägrade att vara fullständigt okunnig när det väl var dags. Innan vår dotter föddes så hade jag läst 10 böcker om graviditet och barnafödslar, och just den här typen av program gav mig en trygghet för att då blev jag förbered på vad som kunde hända.
Jag tror dock att det är annorlunda för kvinnan som bär på barnet. Tack för att du tog upp detta :D
Jag är 20 årig tjej med mål i livet.